Året är 1940, platsen en liten ort i Östergötland. Alla känner alla och när Berith föds är hon det fjärde barnet i familjen.
Det är ett idylliskt samhälle. Sågverket är den centrala punkten och alla traktens barn älskar att leka i högarna av spån. Åren går och Berith växer upp. Redan som 14-åring bestämmer hon sig för att lämna hemmet och ge sig ut i världen. Den första anhalten blir Eksjö där hon tar anställning på ett konditori. Trots att hon trivs bra är det sjuksköterska hon egentligen vill bli och 1960 bär det av igen. Den här gången till ögonavdelningen på sjukhuset i Jönköping där hon börjar som sjukvårdsbiträde.
Efter några år får Berith problem med fötterna. Det verkar inte vilja släppa och läkarna konstaterar att hon har fått MS. Med hjälp av Cortison, saltfri kost, bad och gymnastik mår Berith riktigt bra men sjukdomen tvingar henne till slut att lämna sitt arbete.
1975 kan Berith inte längre gå, fast det är inte det ända som inträffar under året. Som en blixt från klar himmel dyker Verner upp, mannen som blir Beriths stora kärlek. Ett år senare är de gifta och Berith flyttar till Stockholm. Trots rörelsehindret kan hon fortfarande ägna sig åt sitt stora intresse för handarbete. Berith älskar att brodera och ägnar mycket tid åt sin hobby ända tills hennes händer slutar att lyda i mitten på 80-talet.
Nu är det inte så att Berith är den som låter sig stoppas i första taget. Hon får en brilliant idé som hon bestämmer sig för att förverkliga. Med hjälp av en stor portion tålamod börjar hon utveckla förmågan att måla med penseln i munnen. Intresset för måleri har alltid funnits där fast först nu börjar hon inse att hon bär på denna talang. Det konstnärliga skapandet går framåt men 1993 drabbas hon ännu en gång av en ödet. Hennes älskade Verner som också utvecklat MS, avlider.
Berith är starkare än de flesta kan förstå. Nu börjar hon förkovra sig och resa utomlands för att få inspiration och energi. Hon fördjupar sig i sina konststudier. Intresset blommar och Berith målar flera gånger i veckan trots att det tär hårt på kroppen att måla med munnen.
Med hjälp av sitt tålamod och sin fallenhet har hon 1999 blivit så skicklig att hon får ett erbjudande att ställa ut sin konst tillsammans med mun- och fotmålande konstnärinnan Lena Maria Klingvall. Detta blir ett genombrott för Berith och hennes skicklighet uppmärksammas av Mun- och Fotmålarna i Sverige.
I februari 2009 avled Berith tyvärr efter en tids sjukdom, men hennes konst lever vidare.
Klicka på knappen och se ett urval av Beriths konst!
