När Robert föddes 1965 led han redan från början av mycket kraftiga muskelspasmer. Vid två års ålder konstaterar läkarna en grav CP-skada. Tur att Robert var tuffare än de flesta kunde ana!
Det är inte lätt att växa upp - allra minst med den här typen av skada. Som liten har Robert så svåra spasmer att han inte kan sitta på en stol utan måste ligga på en madrass på golvet. När han ska tala stockar det sig, huvudet börjar skaka, svetten droppar och han får kämpa för att få fram orden.
Trots de stora fysiska svårigheterna tog sig Robert igenom grundskolan med fina betyg. Men nu ville han satsa på annat och avslutade sina studier. Robert började skriva dikter, många religiösa. Han säger - "Det som födde min lust för måleriet var min längtan efter att ge en visuell dimension till mina texter".
1983 gjorde han sitt första försök och fattade penseln mellan tårna. Från början trodde han inte att det skulle vara möjligt eftersom spasmerna var så svåra att han inte ens kunde forma sitt eget namn.
Med åren blev Robert mycket skicklig och kunde arbeta timmar i sträck med foten låst mot sin eldrivna rullstol som han sedan flyttade runt målarduken på golvet. Han hade flera separatutställningar och 1995 fick han sitt stora erkännande när han blev antagen som livstids medlem i Mun- och Fotmålande Konstnärers Förening.
På hösten år 2001 blev Roberts liv alltför tungt och han slutade sina dagar. Vi som hade den stora förmånen och glädjen att lära känna denna unika man och konstnär kommer alltid att bära honom med oss i kärt minne.
Klicka på knappen och se ett urval av Roberts konst!
